vattkoppor vaccin

När är vaccinationen användbar?

Även om vattkoppor är ofarliga hos många patienter. Det finns dock en risk för komplikationer med någon sjukdom. Således kan vattkoppor leda till svåra kurser av lunginflammation eller encefalit. I vissa fall leder sjukdomen till och med till döden. Speciellt vuxna, nyfödda och immunkomprometterade och äldre patienter drabbas oftare av komplikationer. Därför rekommenderar Standing vaccination Commission (STIKO) för alla barn vattkoppsvaccinet.

Vuxna och tonåringarsom inte har vattkoppor som barn och inte har vaccinerats mot det bör göra vaccinationen i följande fall:

• Ovaccinerade 9- till 17-åringar utan tecken på en vattkopparinfektion
• Kvinnor med barn som inte har antikroppar mot vattkoppor i blodet
• Patienter innan behandling påbörjas som försvagar immunsystemet (t.ex. genom immunsuppressiva läkemedel)
• Patienter före en organtransplantation
• Yrkesgrupper utsatta för ökad risk för infektion (som medicinsk personal och förskollärare)

Hur fungerar vattkoppsvaccinet?

För vattkoppsvaccination används ett levande vaccin. Detta innehåller dämpade patogener, som inte längre kan utlösa sjukdomen. Ändå stimulerar de det mänskliga immunsystemet att producera specifika antikroppar. Så vaccinet blir immun mot vattkoppor.

För att vattkoppor-vaccinet ska ha en långvarig effekt måste två doser vaccin ges (grundimmunisering):

• Det första vattkoppsvaccinet ges mellan åldrarna 11 och 14 månader, vanligtvis tillsammans med kombinationsvaccinet mot mässling, kusma och röda hund (MMR-vaccin).
• Den andra dosen ska ges mellan 15 och 23 månader. Det måste finnas minst fyra till sex veckor mellan de två doserna.

Även hos ungdomar och vuxna utförs ett nödvändigt vattkoppsvaccin med två doser vaccin. Om minst en vaccindos har ges till ett barn som barn (ofullständig primärvaccination) kan det vara tillräckligt att endast administrera ytterligare en dos.

Är vattkoppor möjliga trots vaccination?

Hur länge skyddet efter vattkoppor-vaccinet ges vet du inte säkert. Enligt studier är skyddet mot varicella genom ett vaccin mot vattkoppor mycket hög: Vattkoppsvaccinet (två doser) kan förhindra en sjukdom i 70 till 90 procent av fallen och svåra sjukdomar till 97 procent.

Hos människor som utsätts för en ökad risk för vattkoppor (som medicinsk personal) kan upprepade så kallade titrar utföras med intervaller. Mängden antikroppar mot vattkoppor i blodet mäts. Med lågt antikroppnummer kan inokuleras. Detta hjälper till att förhindra att någon drabbas av vattkoppor tidigare trots vaccination.

Vattkoppsvaccin: biverkningar

I allmänhet tolereras vattkoppor-vaccinet väl. Men som med alla andra vacciner kan övergående reaktioner uppstå på injektionsstället. Dessa inkluderar rodnad, svullnad och smärta. Dessutom kan kroppstemperaturen höjas något efter vattkoppsvaccinationen.

Hos vissa individer uppstår dämpade varicellasymtom en till fyra veckor efter vattkoppsvaccinationen. Dessa inkluderar mild feber och en något rödaktig, blåsliknande utslag.

Mycket sällan reagerar människor allergiska mot ingredienser i vattkoppsvaccinet.

Vattkoppsvaccination efter (möjlig) infektion

I allmänhet bör oskyddade människor hålla sig borta från patienter. Personer som inte har fått vattkoppsvaccin och aldrig har haft sjukdomen anses vara oskyddade. Särskild försiktighet bör vidtas när man utsätts för en ökad risk för att utveckla en allvarlig och komplicerad sjukdom. Dessa inkluderar till exempel personer med försvagat immunsystem.

Trots allt kommer de oskyddade ibland i kontakt med de infekterade och får dem (eventuellt) att fånga vattkoppavirus. Detta kan till exempel hända om de tillbringar minst en timme i samma rum som sjuka eller bor med dem i samma hushåll. Även med en direkt ansiktskontakt sker en virusöverföring lätt.

I sådana fall finns det möjlighet att ha en Låsande vaccination (postexpositionell vaccination) Men för att förhindra vattkoppor eller åtminstone påverka kursen positivt (med ”exponering” menas exponeringen för patogenerna):

• Antingen oskyddad inom fem dagar efter (potentiell) infektion eller inom tre dagar efter det att utslaget mottagits ”normalt”, dvs aktivt vattkoppsvaccin.
• Eller oskyddad få en passivt vattkoppsvaccin, så färdiga antikroppar mot varicellavirus. Dessa bör ges inom tre dagar efter kontakt med patienter (högst tio dagar efter det). De är också lämpliga för nyfödda och premature barn.

Det aktiva vattkoppsvaccinet ska inte ges under graviditet eftersom det är ett levande vaccin. Oskyddade gravida kvinnor kan endast få passivt vattkoppsvaccin efter kontakt med patienter.