bita sår

Översikt

• Vad gör man med bittmärken? Rengör, desinficera, täck steril, eventuellt tryckbandage vid kraftig blödning, immobilisera den skadade kroppsdelen vid ormbett, ta med personen till läkaren eller ring akutläkare.
• Bite sår risker: Sårinfektion, vävnadsskada (t.ex. på muskler, nerver, senor, kärl eller ben); Förgiftningssymtom (om det bitas av giftiga djur)
• När till läkaren? I princip ska varje bett sår undersökas av en läkare och behandlas vid behov.

Varning!

• Även milda och till synes oskadliga bett kan ta eld.
• I värsta fall utvecklas en livshotande blodförgiftning, tetanus eller rabiesinfektion!
• Ett sår kan också flamma dagar efter bett. Observera därför bettsår när det gäller tecken på inflammation (svullnad, rodnad, överhettning etc.).

Bitesår: vad ska man göra?

Med bettmärken påverkar skadans omfattning hur man ska ta hand om den ordentligt. I princip skiljer man mellan tre svårighetsgrader (enligt Rueff et al.):

1. Ytlig hudskada, repor och repor sår, möjliga blåmärken
2. Djupare hudsår på muskulös hud (fascia), i muskler eller broskstrukturer
3. Sår med vävnadsdöd (nekros) eller större vävnadsskada (substansdefekt)

Det är emellertid knappast möjligt för icke-professionella att bedöma svårighetsgraden av en bitskada. Därför bör varje bett sår behandlas som en nödsituation och behandlas av en läkare. Först måste dock första hjälpen tillhandahållas:

• Om dina bettsår inte blöder (t.ex. hundar eller katter), bör du rengöra såret med vatten och lite tvål.
• Desinficera sedan såret och täck det med en steril trasa.
• För hårt blödande bitar bör du applicera ett tryckbandage.
• När du biter en giftig orm bör du immobilisera den drabbade kroppsdelen. Då kan eventuellt injicerat ormgift inte sprida sig så snabbt i kroppen. Ta också bort tätt passande kläder och smycken nära såret (ärmar, ringar, armband, etc.). Miljön hos bett såret kan svälla mycket.
• Ta med patienten snabbt till läkaren eller ring räddningstjänsten.

Typer bitskador

Beroende på vem som biter djur, har bitskador vanligtvis typiska skademönster. Från ”gärningsmannen” beror det också på hur stor risken för sårinfektion är.

människor biter

Om en person biter återstår vanligtvis ett ringformat intryck med blåmärken och punkterade hudskador. Det finns en avsevärd risk för infektion! Således överförs en lämpligt infekterad person vid bitande AIDS (HIV) eller hepatitvirus (B eller C).

katter bita

Även kattbitar är mycket smittsamma. Till exempel kan de orsaka blodförgiftning (sepsis) eller överföra rabies. En kattbett lämnar vanligtvis djupa punkterade sår som knappast blöder. Vävnadsskadorna kan nå benet. Med kattbitar på handen så påverkas så ofta finger senor och leder.

Läs mer om detta ämne i artikeln Cat Bite.

hund biter

Hundar biter en person mestadels på händer och underarmar, med små barn också i ansiktet. De är ofta rivna eller strimlade med strimlade kanter. Eftersom djuren har skarpa tänder och starka käkar, är djupare skador på muskler, senor, kärl, nerver och / eller ben inte ovanliga. Möjliga sårinfektioner efter hundbett handlar om blodförgiftning och rabies.

Läs mer om detta ämne i artikeln hundbett.

gnagare bita

Gnagare som råttor, möss, marsvin, ekorrar eller kaniner tenderar bara att bita ytligt. En sårinfektion är sällsynt här (t.ex. rabies, tularemi = harepest, råttbettfeber).

hästar bite

På grund av djurenas platta tänder är klämskador här (bland annat kännbara vid blåmärken) karakteristiska.

ormbett

Typiskt för ett ormbitt sår är två bittfläckar som blöder lite. Efter att ha bitit en giftig orm och injicerat gift kan symtom på förgiftning av olika slag och svårighetsgrad uppstå.

Läs mer om detta ämne i artikeln om ormbett.

Bitesår: risker

Den största faran med ett bett sår är den höga risken för infektion. Dessutom kan angriparen ha orsakat allvarliga vävnadsskador på offret. Biten av en giftig orm medför också risken för förgiftning.

Bitesår: infektion

För katt- och mänskbitar är infektionsgraden cirka 50 procent, för hundbett något lägre. Resultatet är taget från sådana sårinfektioner i de många bakterier som finns i saliv hos djur och människor och kan komma in i såret när de biter.

Men risken för infektion med bittmärken är också stor eftersom skadorna ofta underskattas och sedan inte levereras ordentligt. Risken är särskilt hög i mycket djupa och smutsiga sår och när vävnaden har skadats allvarligt.

Beroende på patogen kan det ta flera timmar till flera dagar innan infektionssymtomen visar sig. Dessa kan till exempel vara rodnad, svullnad och smärta i sårområdet. Kanske kommer en purulent sekretion ut ur såret. Feber och allmän sjukdom är andra möjliga tecken på sårinfektion.

vävnadsskada

Milda bettsår skadar ofta bara det ytliga hudlagret (överhuden). Däremot kan djupare bitar orsaka mycket allvarligare skador. Exempelvis kan huden lossna från vävnaden under (skinn / dekollement). Ofta skadas nerver, blodkärl, senor, muskler och / eller ben – ibland med motsvarande konsekvenser. Så det kan hända med nervskador att patienten i det drabbade området i kroppen inte längre kan uppleva temperaturstimuleringar och beröring (sensoriska störningar). Även rörelsebegränsningar är möjliga. Kärlskador kan orsaka blödning i vävnaden. I värsta fall rivs en kroppsdel ​​helt av biten, till exempel handen eller örat.

Förgiftning av ormbit

Inte varje bit av en giftig orm injicerar gift i bettsåret. Om detta händer beror det på vilken typ av ormgift och mängden som injiceras, vilka hälsoeffekter det kan ha för patienten. Till exempel kan nerver skadas (t.ex. med förlamningssymptom), allvarliga muskelsmärta och blodproppar. Ofta sväller området runt bettplatsen och patienten utvecklar cirkulationsproblem.

Bittskador: när ska man läkaren?

Med ett bett sår bör du alltid gå till läkaren. För det första, för att bara han kan korrekt bedöma omfattningen av skadan. Å andra sidan, eftersom bettsår kan orsaka en sårinfektion. Vid behov eller tillrådligt kan läkaren omedelbart ge patienten ett vaccin mot stivkramp eller rabies.

Bitsår: undersökningar hos läkaren

I samtal med patienten eller medföljande personer kommer läkaren först att försöka få en uppfattning om hur skadan inträffade och själva betetsåret (anamnesis). Han frågar till exempel om djuret uppförde sig påtagligt (misstänkte rabies) och – hos husdjur – om det är vaccinerat mot rabies. Läkaren bör också informeras om en känd brist på patientens försvar (till exempel i fall av diabetes eller kortisonterapi) och användning av mediciner (som blodförtunnare).

Detta följs av en fysisk undersökning. Läkaren kontrollerar bland annat hur djupt och smutsigt såret är och om det finns tecken på inflammation. Ofta tar han också ett blodprov, bland annat för att få dem undersökta för tecken på infektion. Till och med en sårutstryk kan vara mycket informativ: på laboratoriet kan möjliga sårkimar detekteras.

Om det finns någon misstank att betsåret är förknippat med benskada ger bildtekniker tydlighet (t.ex. röntgen).

Bitsår: behandling av läkaren

Läkaren kommer (lätt) att rengöra och skölja lätta bittmärken noggrant. Efter det stänger han sig med gips, häftklamrar eller sutur (primär sårvård).

Däremot lämnas djupa och infekterade sår vanligtvis öppna ett tag och rengörs flera gånger innan de stängs (sekundär sårvård). Detta är för att förhindra infektion eller eliminera en befintlig infektion först.

Vid behov kommer läkaren att ta bort skadad, död eller infekterad vävnad från sårområdet före sårstängning (debridement).

Patienter med djupare bittmärken kan ordinera ett receptbelagt antibiotikum. Detta minskar risken för sårinfektion. Dessutom kommer läkaren att administrera ett rabies- och / eller stelkrampvaccin om patienten inte har något vaccinaskydd och det finns en motsvarande risk för infektion. Eftersom rabiesvaccinationen är komplex och betungande för den berörda personen försöks det vanligtvis först att fastställa vaccinationsstatusen för det bett-orsakande medlet (människa eller djur).

I en ormbit är patienter ofta inlagda på sjukhus. Den skadade kroppsdelen är immobiliserad.

Förhindra bett

Bittskador är vanliga. Oftast är det hundar som biter, och mindre ofta katter, hästar, gnagare eller andra människor. När det gäller angripare av djur kan du göra mycket för att förhindra bettsår:

• Handla inte farligt eller aggressivt mot hundar, katter och andra djur, utan vara lugn och defensiv. Detta gäller även när det gäller annars fredliga husdjur.

• Lär dig att tolka varningstecken på djur korrekt.

• Rör inte vid ett djur om det äter eller har en pojke.

• Närma dig aldrig en fågel tyst och / eller bakifrån. Det kan annars skrämma och bita.

• Undvik snabba rörelser och höga ljud nära ett djur.

• Lär barnen från början att hantera djur ordentligt (dra till exempel inte i skinnet / svansen, släpp inte som en leksak, var inte rädd).

• Bära solida skor och långa byxor när du reser i ormar med ormar. Använd dessutom en vandringspinne – vibrationerna vid landning varnar djuret att det tenderar att varpa.

Genom att följa dessa riktlinjer kan du minska risken för bitande sår när du hanterar djur.