tuberkulos vaccin

Vaccinet

Tuberkulosvaccinet använder en dämpad mykobakteriell stam. I början av 1900-talet uppfödde de franska forskarna Albert Camette och Camille Guérin Mycobacterium bovis, som förekommer särskilt hos nötkreatur. Patogenerna multiplicerade på ett speciellt näringsmedium. Detta reducerade skadan hos tuberkulospatogener. 1921 utvecklade de två forskarna äntligen vaccinet mot tuberkulos. Dessa är därför försvagade men fortfarande levande mykobakterier. Därför talar man om en så kallad levande vaccination. Vaccinet fick sitt namn efter dess upptäckare BCG-vaccin (Bacillus Calmette-Guérin).

Användning av vaccinet

BCG-vaccinet injiceras uteslutande i huden. Medicinskt kallas detta en intrakutan injektion. Nyfödda och spädbarn upp till den sjätte veckan i livet kan lätt vaccineras. Men hos barn som är äldre än sex veckor kommer ett Mendel-Mantoux-tuberkulintest att utföras i förväg. En liten dos av tuberkulosprotein tuberculin injiceras i huden. Om ingen eller mycket liten rödnad induration inträffar på denna hudplats är testet negativt. Först då kan dessa barn också vaccineras.

Huruvida tuberkulosvaccinet har framgångsrikt utförts, visar återigen tuberkulintestet enligt Mendel-Mantoux. Testet bör vara positivt tidigast tre veckor efter vaccination. Det visar en klar härdning och rodnad på punkteringsstället i huden. Tuberkulintestet är fortfarande positivt år efter ett framgångsrikt tuberkulosvaccin. Därför ska du alltid informera läkaren om vaccinationer. Om testet är negativt vaccineras det igen.

Effektivitet av tuberkulosvaccin

Att ett BCG-vaccin alltid förhindrar tuberkulos är tyvärr inte fallet. Det skyddar varken mot infektion eller före spridning av patogener. Dessutom påverkas sjukdomsförloppet av en infektion endast något hos vuxna. Studier har dock visat att vaccination har stora fördelar hos barn. Här skyddar det cirka 80 procent, särskilt mot svår sjukdom och tuberkulossjukdomar som sprids över hela kroppen.

Effekten av BCG-vaccinet varierar emellertid i olika länder i världen och deras regioner. I ett papper som publicerades 1995 av London School of Hygiene and Tropical Medicine jämfördes fördelarna med tuberkulosvaccin över hela världen. Vaccinet är därför det mest ineffektiva, särskilt i regioner i Afrika, Latinamerika och Asien. Skälen ses å ena sidan i de olika miljösituationer som stad eller land; Å andra sidan var kvaliteten på de studier som utfördes på respektive platser, som användes för jämförelse, mycket annorlunda.

Biverkningar av tuberkulosvaccin

Eftersom detta vaccin använder tuberkulos, kan det leda till TB-liknande tecken. De vanligaste biverkningarna av tuberkulosvaccination är erytem i området (rodnad), härdning, vävnadsskada (magsår) och ärrbildning. Vävnadsskadorna inträffar särskilt när vaccinet inte injiceras, utan under huden, dvs subkutant. Det kan också orsaka inflammation och svullnad i lymfkörtlar. Läkare talar om en så kallad lymfadenit, som kan uppstå i en av 1000 BGC-vaccinationer. I sällsynta fall förekommer allergisk inflammation i ögonen. Mycket allvarliga komplikationer som benmärgsinflammation eller meningit är svåra att hitta.

Kontraindikationer (Kontraindikationer)

Inte alla kan vaccineras mot tuberkulos. Patienter som redan lider av tuberkulos eller som har ett positivt tuberkulintest bör inte vaccineras. Vaccinet innehåller levande bakterier som skulle förvärra en redan befintlig infektion. Av denna anledning vaccineras inte ens personer med försvagat immunförsvar såsom HIV-patienter. Detsamma gäller för gravida kvinnor och patienter vars immunsystem undertrycks genom medicinering (immunsuppressivt).

Aktuell status för tuberkulosvaccin

BCG-vaccinet infördes i Tyskland efter andra världskriget. En orsak till den försenade användningen var bland annat Lübeck immunkompromiss 1930. Från 208 vaccinerade barn dog 77. Genom felaktig behandling av vaccinet infekterade barnen sig med tuberkulos.

Sedan 1998 rekommenderas inte längre tuberkulosvaccinet av ständiga vaccinationskommissionen (STIKO). Således är experterna baserade på ett förslag från Världshälsoorganisationen (WHO). Följaktligen är det onödigt att vaccinera mot tuberkulos när infektionsrisken i respektive befolkningsgrupp är under 0,1 procent. Som en illustration visar RKI: s årsbok för 2013 en genomsnittlig incidens på cirka 0,0053 procent för Tyskland.

I länder där tuberkulos är särskilt utbredda rekommenderar WHO fortfarande att vaccinera mot tuberkulos. Detsamma gäller om det inte kan undvikas att barn kommer i kontakt med resistenta (resistenta) patogener – oavsett tuberkulosläget i respektive land, men till exempel av en sjuk förälder. Om det kommer i kontakt med icke-resistenta bakteriestammar rekommenderar WHO en förebyggande så kallad kemoprofylax med isoniazid. Men när du reser till länder med hög förekomst av tuberkulos rekommenderas inget BCG-vaccin. Man kan dock utföra ett tuberkulintest när han återvänder.

Forskare runt om i världen har forskat i flera år så att nya vacciner framgångsrikt kan motverka tuberkulosinfektioner. Exempelvis försöks man öka effekten av det tidigare BCG-vaccinet med ett annat vaccin. En annan metod är att förbättra det gamla BCG-vaccinet. Exempelvis har Max Planck-institutet för infektionsbiologi utvecklat vaccinet VPM 1002 och testats lovande i kliniska studier sedan 2008. Den innehåller också patogenstammen Mycobacterium bovis. Det genetiska materialet i dessa patogener har ändrats så att de bättre känns igen av det mänskliga försvarssystemet. Experter uppskattar att åtta miljoner dödsfall av sådana förbättrats tuberkulos vaccin kan förhindras.